Så mycket bättre

Idag kände jag för att skriva av mig lite om alla tankar och funderingar som cirkulerat i min hjärna efter gårdagens avsnitt av "Så mycket bättre" då förmodligen större delen av Sveriges befolkning satt fängslad framför tv rutan, chockade och snyftande över Ken Rings livs berättelser.

Jag bara älskar detta tv programmet "Så mycket bättre"!
Tänk att äntligen få ge kändisar en ärlig chans att offentligt berätta sina egna livs historier, där sanningen äntligen tillåts träda fram, efter åratal smutskastning av övrig media.

Vore det inte så mycket bättre om det görs mer program som detta?
Varför är det så svårt för media att inte fokusera på kändisarnas verkliga historier, livsöden och positiva sidor?
Många musiker är otroliga kämpar! Många har använd musiken som deras egen terapi efter sorgliga händelser i deras liv. Många har till exempel varit mobbade som barn eller utsatta för våld eller missbruk inom familjen.
Det här med att vi människor vill läsa mer om skvaller och skitsnack som förstör kändisars liv och karriär anser inte jag stämmer riktigt, vilket media påstår, att det är vad som säljer mest.
För egentligen vill vi väl hellre läsa och höra om verklighets trogna hjärtskärande berättelser som gärna får sluta lyckliga. Där vi lyfter fram de positiva sidorna och styrkan hos kämpar. Framför allt för att skapa en bättra förebild till våra barn och artisternas fans.

Jag tror personligen på att våra barn inspireras av idoler som fått kämpa för att nå sina mål. Än att låta dem tro till exempel följande; för att lyckas som musiker gäller "sex, drogs and rock´n roll".

Eller är det bara jag som känner så?

Så mycket bättre / Ken Ring