Något jag lärt mig som förälder......

Om det är något jag verkligen lärt mig under mina första år som förälder, så är det om det här att ”Barn gör inte som du säger – utan barn gör som du gör!”

MEN jag har inte lärt mig än HUR man hanterar det.

Det är helt otroligt hur observanta våra små älsklingar är och hur dom med sina osynliga känselspröt fångar upp all energi av andra i deras omgivning och därefter visar en attityd och personlighet som inte alltid är det lättaste att behärskar och förstå sig på. Detta är något som jag och min man har fått stor erfarenhet av senast idag.

Att vara sjuk, trött och hungrig är inte roligt något av det. Att dessutom vara liten och inte kunna förklara och beskriva för sina föräldrar exakt hur man mår och hur vi kan hjälpa måste ju vara frustrerande. Men att vara en känslosam mor under sin menstruation och med för lite sömn den senaste tiden, med ett hostande barn att vaka över under nätterna – DET ÄR FRUSTRERANDE!

Att i en sådan situation, att se sitt älskade i övrigt så snäll, kramgo, skrattande och rart barn bara förvandlas till en hysteriskt gråtandes gladiator som man bara inte längre har någon kontroll över...fortsätta behålla ett lugn – det är för mig beundransvärt!

Verbalt klarar jag av det och betydligt bättre än min man. Men mentalt är jag som ett asplöv inombords. Blandade känslor av oro, frustration, hjälplöshet, förvirring, stress, panik och annat håller ett världskrig inom mig. Och det är just detta vår dotter känner av, vilket i sin tur påverkar hennes attityd och beteende.

Hur behåller man egentligen sitt lugn i svåra situationer som förälder?

Alla lugna och pedagogiska föräldrar, alla goda råd är välkomna här!