Som jag ser det är det fortfarande de som inte ens eller endast minimalt betalat in någon skatt, som har det betydligt ekonomiskt bättre med förmåner i relation till de som klassas som låginkomsttagare, pensionärer, sjukskrivna, och föräldralediga som har arbetat tidigare och alltid fått betalat skatt så det finns bidrag till alla andra utom de själva när de väl förtjänar det.
Jag blev riktigt irriterad häromdagen när jag läste ett inlägg i en facebook grupp. Där frågar personen i fråga andra om tips på allt man kan tänkas behöva till ett boende med barn. Hennes handläggare på socialen hade bett henne göra en önskelista. Andra som tydligen verkar vara väl insatta i hennes situation och förmodligen själva fått samma hjälp, listade det ena efter det andra som bara fick mig att gapa tomt även om det inte är första gången jag hör om detta.
Vi har socialfall, kriminella och invandrare som får både ekonomiskt stöd till att handla diverse möbler och andra hushållsartiklar som andra får arbeta och spara till, eller kanske springa runt på loppisar för att fynda det billigaste alternativen av möbler och andra saker som absolut inte räknas som något dom egentligen inte skulle kunna klara sig utan men som gjort deras hem lite trevligare.
Till dessa grupper har även tilldelats hjälp med boende, hyreslägenheter med förstahandskontrakt, hjälp med tidigare skulder och räntefria lån.
Jag tycker det är dags att vi vaknar upp nu!
Jag är inte intresserad att betala skatt för att andra som aldrig ens betalat skatt själv, kriminella och knarkare samt översittare med skyhöga avgångsvederlag ska få det bättre än till exempel min egen mor som med sin pension, som arbetat och betalat skatt under hela sitt liv förutom de åren hon varit hemma och tagit hand om mig och mina syskon. Hon har med sin pension precis så att hon klarar sig med pengar till mat, boende och lite över för att ibland kunna åka och hälsa på sina barn och barnbarn.
Det finns barnfamiljer vars båda föräldrar arbetat och betalat skatt hela sitt liv men som hamnar hos kronofogden och med kreditskulder till mat och för normala konsumtionsvaror, för att en av dem kanske plötsligt blir tillfälligt långtidssjukskriven eller arbetslös. Får de problem med boendet hänvisas de till härbärget och hittar de själva ett andrahandskontrakt brukar dom bli utnyttjade med högre månadshyra en om de haft ett förstahandskontrakt. Vad är det för rättvisa i det?
Den information jag besitter i dessa fall kommer från en mycket bred umgängeskrets direkt från källan och de berörda. Självklart skiljer sig även villkoren och de ekonomiska stöden sig beroende på handläggare och kommun. Så jag är väl medveten om att detta inte innefattar alla inom de ovannämnda grupper.
Mitt hårda bud lyder ändå följande -
Låt de lata börja röra på sitt arsle och göra rätt för sig i samhället!
Hjälp dem som verkligen har behov och är förtjänta av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar