fredag 17 januari 2014

Varning! Se upp för en flygande sko....

Grrrrrrrrr ikväll tappade jag humöret rejält måste jag erkänna.

Har tidigare nämnt hur fort vår dotter växt det senaste året och att vi tvingades lägga våra sista slantar denna månaden på ytterligare ett par nya vinterstövlar åt henne.
En vänlig själ erbjöd oss att köpa sina barns begagnade skor billigt, och i lördags var vi där och prövade ett par i storlek 30 och ett par i storlek 32. Den mindre storleken kunde dottern inte ens få på sig medan dom större klagade hon över var för klumpiga. Vi fick dock vänligt nog låna hem dem för att pröva lite mer hemma under kvällen och dagen därpå. Men dottern envisades med att dom var för stora och klumpiga.
Så dagen där på skyndade vi runt i olika affärer för att se om vi kunde lyckas hitta några på vinter rean.

När vi inte gjorde det satte jag mig vid datorn hemma för att se om någon webbutik hade bra erbjudande just nu. Slutligen efter noga kontroll av hennes fotlängd och företagets storlekstabell beställde jag ett par nya vinterstövlar i storlek 31 vilket hon även har i ett par andra stövlar fast som inte är tillräckligt varma för kalla vinterdagar utomhus.

Ikväll på väg hem från en lång jobbig dag med sjukhusbesök inkluderat, var jag förbi posten och hämtade ut paketet. Förväntansfullt och med stor glädje stoppade dottern ner sina fötter i sina nya stövlar och säger spontant "Wow, dom är jätte sköna!"

Men när jag vill att hon ska pröva dem med strumpor på sig, då bryter kaoset sig lös i hemmet.
Plötsligt var stövlarna hemska, trånga och obekväma. Jag försöker lista ut om det var strumporna eller vart dom gjorde ont. Bakom hälen kunde jag få ner ett finger.
Hon envisades med att dom var för små och fick efter en lång frustrerande diskussion, prova dom andra i storlek 32 som vi fick låna hem förra helgen.
NU passade dom plötsligt!?!

Får man som en trött och hungrig mamma lov att bli tokig vid ett sånt här tillfälle?
Jag hade lust att slänga in stövlarna i väggen så arg och frustrerad jag kände mig över att inte förstå mig på min dotter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar