Läste nyligen ett fint skrivet inlägg av en annan mamma i en föräldragrupp på internet om den här oron och stressen vid ens första barns utveckling jämförelsevis med andra hela tiden.
Hur vi som föräldrar och särskilt mammor påverkas och stressas i onödan av hur andras barn utvecklas.
Kommer ihåg min stress över när dottern skulle sluta amma och när hon skulle börja sova själv, man jämförde och fick tusen tips av andra föräldrar på Öppna Förskolan.
Men allt skedde av sig själv, jag behövde aldrig ta till några knep. Senare var det det här med blöjan, jag skyllde på att jag jobbade för mycket och inte hann pott träna dottern. Men det löste sig också med tiden.
Jag var jätte orolig över hur det skulle gå att hinna vänja henne sova i sitt eget rum innan hennes syskon kommer. Men hon går in där själv och lägger sig i sin säng. Självklart har hon möjlighet att välja om hon vill sova mellan oss, i hennes kommande syskons säng som står i vårt sovrum eller gå in i sitt eget rum, vilket brukar variera beroende på hur nattens sömn blir eller om hon råkat kissa på sig och vaknat av det.
Avslutar detta inlägg med att citera Jason Timbuktu
-"Åh det kommer ordna sig det gör det alltid, jo det löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut,.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar